15 år.-All over now.

För 15 år sedan satt jag med ryggen emot köksluckorna under diskbänken och väntade..

Jag hade legat på sjukhus några dagar så jag var klen och vek.

Familjen åkte till Knutby, jag var hemma med Farmor.

Jag var för klen för att stå upp och ögonen hade svårt att hålla sig öppna.

Vi väntade, Farmor hade sin kalla hand på min panna i ett försök att få bort det bleka från mitt ansikte.

Sen hörde jag bildörrarna slå igen...Dom var tillbaka..

Ögonen förblev öppna och glädjen pumpade i mitt bröst.

Där kommer en liten taxvalp 10 veckor gammal och bara sprider glädje!..

En sån glädje att hela rummet fylls upp och har varit uppfyllt sen dess..

Kan ni tänka er att i 15 år av mitt liv har min fyrbenta vän rantat vid min sida.

Fanny Gunnarsson, du har skänkt mitt liv mycket skratt & glädje.

Du är unik och jag kommer aldrig att glömma dig. Det kommer att bli tomt.

Du log mot mig

En sista gång

Du var så lugn

Som om du redan gett dig av

Du såg på mig

Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

24/10-2009-R.I.P

Vi har väntat länge och det är ingen överraskning, men ändå så tungt.

You make me feel

Att känna är väl inte helt fel tänker ni, ibland tänker jag!.Ibland tror jag att om man känner saker så lever man men vill man leva för att känna?!..Nee nu blev det deeeep..
Det här med känslor och känsla överhuvudtaget får mig att må lite illa..
Jag kommer aldrig att kunna leva så som vissa gör och absolut inte kunna göra som vissa lever.
Deep? jotack.

Ibland brukar jag få en gnutta verklighet i mitt liv,
vilket inte alls är fel tänker ni, ibland tänker jag!
Jag är ju otroligt lik min pappi till sättet och en riktig blandras till utsendeet.
Och ibland så märker jag verkligen hur lika jag & min pappi är, helt sjukt!
Det är så konstigt hur man kan tänka likadant och ha samma värderingar och ödlsa energi på samma saker ( oftast väldigt onödiga saker), bara för att man har samma kött & blod. Jag kan ju tycka att några hjärnceller kan han väl inte ha skickat med när jag skapades?..men vi tänker och agerar precis likadant, snacka om att vi retar gallfeber på stackars mamma här hemma!
And I cant help fundera: Ska jag inte bli värre än såhär?, då känns det helt okej lyckat trotsallt.

En dag ska jag göra som mitt hjärta säger, och då kommer det skrivas rubriker, rubriker som kommer få folk att smälla av. Allt blev plötsligt så hemlighetsfullt.. Did you märkte?.I did..

Nää dags att prula vidare i vardagen..här kan man ju inte sitta och drömma.

Ps: ett vattentorn utan vatten, vad blir det?..Torn?