Kryssa med klamydiabåten.

Jag undrar...
Hur kan en båt ha ett sådant rykte, Klamydiabåten?
vet ni vad det värsta är?, det är att det är min snart 50åriga Mostra som kallar den för det. inte bara hon men det är henne jag har hört det ifrån!. Så imorgon ska jag ut och åka klamydiabåt. Med mina klamydiavänner och tillsammans ska vi sprida klamydia vidare till allt vi ser. Stolt klamydiabåtåkare.
Nog om sådana äckligheter.

Jag har idag gjort mig lite extra fin inför mitt båtbesök. Jag har målat mina naglar otäckt oranga (stavas det ens så?)(orange,oranga?Jaja ni fattar, Tänkte smälta in lite i påskens tecken nämligen. Jag har försökt färgat ögonbrynen dock utan något större resultat (med tanke på missödet förra gången då det plingade på dörren och jag slet av halva ögonbrynet med rakhyveln och lät färgen sitta i för länge då Telia grabben vägrade sluta prata, så får jag vara nöjd. Jag har fotpeélat (stavning?!,ni fattar). Så nu jädrar är jag fit for fight!.

Så so long.
Ps. Den du inte ser kanske ser dig.

Mucho Grande..

Ha inte sån jävla respekt för livet, du kommer ändå inte ur det levande.

Dom amputerade nyss ett ben på tv:n..(kollar off the map)
Dom avlägsnade detta ben i en saltvattensjö, aj tänkte jag.(Som att man känner det när nån skär av ens ben utan bedövning)
Sen tänkte jag att OJ blod, vatten HAJAR!.Nu kommer det hajar.
Jag tänkte aldrig på att herregud hon kommer antagligen förblöda eller dö av smärtan utan jag tänkte på dom relativt "små bagatellerna". Ibland så kan man ju undra hur folk tänker!, Sitter nu i efterhand och tänker på hurvida jag tänkte under skärabortbenetproceduren och Ja det är ju sjukt jag tänkte på saltvatten & hajar.
Shame on me.

Jag har i dag dagen till ära ägnat min lediga dag åt att tvätta fönster och tamigfan det måste vara det tråkigaste jag gjort på länge. Fyfan vad tråkigt det var.Men ett ont måste.
En vanlig standard på min lediga dagar låter så här:
-Hur är läget?.
Jag-Trött annars bra.
-Vad har du gjort i dag då?
Jag-Städat, tvättat.
Förstår min tråkiga vardag..?!.
Fy jävla fan nu går jag och självdör.

Vissa saker vill man bara inte.

Jag har inte packat upp min paris väska än, för att?!..Jag tror att jag vägrar inse att jag faktiskt är hemma igen. I Sverige. Det känns jävligt bittert. Så den får vara packad tills jag snubblar på väskan i hallen ytterligare några gånger.