man kan reagera så konstigt.

När man får höra om tuffa beslut. Beslut som du själv måste ta. Beslut som tas av andra som påverkar dig.. oftast negativt. jag tänker...... Jag får ett beslut upptryckt i ansiktet, trycksvärtan fullkomligt pressas emot mitt ansikte. Och det färgar av sig. Så hårt är beslutet och så ont gör det i mig just då. Då kanske man gråter, man kanske är ledsen, man kan va chockad och reagera på ett sätt som inte alls vore passande. Jag blir arg...Jätte arg. Plockar fram allt det dåliga och rubb it in your face-arg (utåt blir jag såhär). På insidan så är jag förkrossad, ledsen, chockad och jätte sårad. Jag gråter, å gråter tills tårarna tar slut. För ingen ser & ingen hör. Sen skickar jag sms/ringer beroende på tidpunkt. Jag skriver: Nu är det så här..osvosvosv.. Och sen klickar jag bort när mottagaren sedan ringer och vill trösta,höra,förstå,lyssna och bry sig. Det är mitt sätt att bearbeta saker som jag inte varit beredd på riktigt. jag önskar så djupt inuti mig själv att jag kunde gråta så att alla såg. Det kan jag ju egentligen men inte när det gör så ont och jag blivit sviken. På riktigt sviken. Dessa människor som törs/kan/orkar gråta när man blir riktigt ledsen ser jag upp till nå fruktansvärt. Ni är så grymma och jag skulle verkligen byta ut alla mina aggresiva reaktioner mot gråten som törs visas för andra människor. För det är ju trotsallt det vi är, människor.

Det liksom bubblar upp..

Känslorna...När jag kollar på Rosabandets cancergala.. Jag gråter & gråter och det finns ingen hejd. Jag hatar att en närstående haft skiten, men ändå så har jag hört alla kloka värderingar kring hennes beslut. Hon har upplevt allt, hon får mig att inte känna rädsla över vad som skulle kunna hända vem som helst.. Ska absolut inte säga att jag är glad att nån haft det, utan mer att jag är glad över att den personen haft det, och överlevt.. Kanske inte emot alla odds. Men överlevt. Det är starkt & jag vet, för jag har varit med, hela vägen. Jag har sett, beskådat både fysiskt och psykiskt den elaka jävla sjukdomen. Världens mest onödiga och förjävliga sjukdom. Hennes beslut är fattat utifrån många värderingar och domen blev att ta bort bröstet. Kanske ses som den mest avskyvärda handling av många. Men jag vet hennes värderingar & jag vet att hon överlevde, inte emot alla odds men emot odds trotsallt. Jag kan gå på undersökningar hela livet, för att jag vet hur viktigt det är för dig att få mig att slippa. Och slipper jag inte ändå så kommer jag ändå trotsallt slippa, slippa göra det ensam för du har varit där. Och du är här nu<3

nej alltså nej..

Stopp. det är timeout här för jag är slut. slut som artist, slut som människa och slut som individ.

det är så jävla s.v.å.r.t ibland.

När man har nånting så vill man inte riktigt ha de...Och när man inte har de så vill man ändå någonstans veta att man kan ha de.. Det är så jävla svårt att veta hur folk tänker och tycker.. Man sitter och målar upp en bild av nån annan utan att egentligen ha en endaste aning om vad den tänker. Man tror så himla mycket och även fast man gång på gång kanske får det bevisat för sig att man har fel så står man där likt förbannat varje gång och undrar och tänker... Och jag känner igen mitt undrande, min osäkerhet. Den kommer främst på kvällen och jag blir nästan manisk. Att jag känner igen den är inget jag är stolt över eller egentligen vill ens lägga ner tid på. Det är alltid en plågsam vandring uppåt varje gång det är ett bakslag. Även fast detta inte ens är ett bakslag så är det likt förbannat en jävla brant uppförsbacke innan mitt psyke är i normal balans igen. Jag är psyk och oroar mig, ängslig och klen. Alldeles för ofta tror jag saker av osäkerthet. Jag är inte osäker egentligen inte på mig själv, jag har alltid mig själv... Men det jag inte vet är att om man alltid har någon. Ps. de vet ingen.

massamassamassa....

Gud vilka veckor jag haft. På både gott och ont faktiskt... Dom har varit hektiska på alla sätt å vis, på alla plan och på alla tidpunker på dygnet.. Det har jobbats en hel del också. Så skulle man va ledig...Ja då va de Faluncup en hel helg (hela ledigheten) så då drar man på sig stresskoppor(?!).. Ja enligt läkaren var det exakt detta jag dragit på mig.. Ser ut som vattkoppor och jag blev mobbad för att vara 23år och ha vattkoppor... Men nu är dom i princip borta och jag lever ett ganska fullt normalt liv igen. Så nu har jag lärt mig att varva ner..Haha eller.. Ja nått liknande ialf. Jag planerar en massa roligheter här som står och väntar runt hörnet..ska bli riktigt skoj att få utföra dessa (vissa av dom) nödvändigheter. Hösten är här också hörrni!! visst äre mys när man får plocka fram höstskorna i från källaren...Alla skor som man köpt och typ glömmit bort för att de va evigheter sen man såg dom...Pärlorna som man hoppas aldrig går sönder. Fick hem min brudtärneklänning här också....hmmm..Jätte fin..Men något för stor så leja nån att sy lite i den!..Känns som att jag skrivit om detta förut, så har jag de? ha överseende..jag har haft stresskoppor;). Nej farväl och solooong fuckers. <3

från början till slut.

Jag läste & läste...kunde inte sluta, kunde inte andas, kunde inte gråta och kunde inte förstå. Läs denna från början....det är det mest mänskliga och mest upprörande jag överlevt. http://ikroppenmin.blogspot.se/ För er som inte vet: han är trummis i sugarplum fairy.

Bröllopshysteri, mobilhysteri och jävla lycka.

Beställde brudtärneklänningar för första gången för ca en månad sen...Fick hem dom och.....Haha jaaa...den va väl typ 10strl för små...Vi kunde nog inte komma i dom även om vi knäckte alla revben på oss...Så vi gjorde ett nytt försök...beställde ifrån helt okänd nätbutik...Handsydda...asfina....bedårande.....ljuvliga....a ni fattar...fick hem dom idag!..Och ja......Allt stämde..dom va så otroligt bra!. Lite stor iofs då vi tagit i lite denna gång..Så lite finjusteringar så ska vi nog kunna överleva hela bröllopskvällen.. Mobil då...Uppgraderat mig till samsung sIII...Hmm viktig händelse? Nej inte mycket.Men man känner sig jävligt hipp och fräsch när man har något som är relativt nytt på marknaden än så länge.. Fan jag har inte så mycket å skriva egentligen, känner mest att en uppdatering va ett måste.. Annars jobbar jag jämt och när jag inte jobbar så jobbar jag på andra grejer..De kan va att hämta Astrid på dagis, planera inköp av födelsedagspresenter, fira 2åringar, ignorera slisk på wordfeud, ge spydiga kommentarer till folk jag inte gillar, spontan besöka folk i andra städer...Ja annars går vardagen runt såattsäga.. Ps. Allting kan gå så jävulskt fort...Åt alla håll och kanter, glöm aldrig de.<3