Det liksom bubblar upp..

Känslorna...När jag kollar på Rosabandets cancergala.. Jag gråter & gråter och det finns ingen hejd. Jag hatar att en närstående haft skiten, men ändå så har jag hört alla kloka värderingar kring hennes beslut. Hon har upplevt allt, hon får mig att inte känna rädsla över vad som skulle kunna hända vem som helst.. Ska absolut inte säga att jag är glad att nån haft det, utan mer att jag är glad över att den personen haft det, och överlevt.. Kanske inte emot alla odds. Men överlevt. Det är starkt & jag vet, för jag har varit med, hela vägen. Jag har sett, beskådat både fysiskt och psykiskt den elaka jävla sjukdomen. Världens mest onödiga och förjävliga sjukdom. Hennes beslut är fattat utifrån många värderingar och domen blev att ta bort bröstet. Kanske ses som den mest avskyvärda handling av många. Men jag vet hennes värderingar & jag vet att hon överlevde, inte emot alla odds men emot odds trotsallt. Jag kan gå på undersökningar hela livet, för att jag vet hur viktigt det är för dig att få mig att slippa. Och slipper jag inte ändå så kommer jag ändå trotsallt slippa, slippa göra det ensam för du har varit där. Och du är här nu<3