Can a 1 000 lies be wrong?
I dag slog det mig:
Jag är den största fegisen som gått i ett par skor!
Jag började fundera på att söka en massa jobb och min handledare på afm hade skickat mig ett mejl där 3 jobb var tillgängliga..Ett i Umeå, ett i Piteå och ett i Skåne.
Och i dag fick jag nog! Jag tänkte att nu jävlar, nu ska jag söka dom där jobben och om jag mot all förmodan får något av dom så ska jag fan flytta dit & jag ska börja om..
För jag tror att om man nu ska tro på hela Hejmittlivsuger såjagbörjarompånytt grejen så är det så man ska göra.
Man ska flytta långt bort där man inte känner en jävel och börja om på riktigt.
Jag fyllde i ansökan men när jag skulle trycka på skicka knappen så ville det sig inte..
Mitt finger strejkade..
Så varför var nu detta så fegt kan man tycka, i mina öron är det väl helt logiskt att man inte bara vill släppa allt och bara flytta om man skulle behöva..helt normalt!
Men säg att chansen på att få nogt av dessa jobb är väl typ hmm låt mig säga 1 på 3000
Och trots detta var jag rädd för att släppa allt & let go.
Jag tänkte verkligen att only time can tell ( ja min engelska är dålig med det blir mer effektfullt med lite engelska)..Och jag gillade det! Min framtid var för en sekund osäker och jag gillade tanken på detta!
Jag satte mp3:n i öronen för att koppla bort omvärlden för ett slag..
slängde väskan på axeln ( ja jag hade väskan med mig för jag var verkligen beredd på äventyr, vilket äventyr det skulle bli visste jag inte men jag var beredd på allt om nån hade plockat upp mig och sagt vi drar till Örebro hade jag följt med, LÄTT utan att ens tveka)..
Jag gick och gick, tänkte och tänkte...och fan jag blev bara argare och argare..
Så nu sitter jag här för ingen ville ha mig med till Örebro och är fortfarande fruktansvärt arg.
Och jag vet inte varför..
Ps:ibland får man ha konstiga dagar..alla har det och jag delar gärna med mig av dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar