Det är så dom säger det.

Alla har vi lite tuffa perioder i livet.

Man tar sig oftast igenom dessa med livet knappt i behåll.

Varje gång säger man aldrig mer & man tror nog för en stund att man ska dö.

Och detta är nog sant för visst dör man lite inombords varje gång, men oftast så överlever man.

Jag brukar skylla på andra, det är mitt sätt att komma över saker.

(Kalla mig feg men man gör väl allt för att rädda sig själv & få sig själv att må bättre oavsett konsekvenser, det får ni gärna kalla fegt, jag väljer att kalla det smart).

Jag är smart inte feg.

Jag ser även tecken. Tecken som visar att det är över, nu vääntar bättre tider.

Jag tror dock att jag väljer att se dessa tecken (man kan säkert tolka dessa "tecken" på olika vis, man kan välja att tolka dom på bra sätt eller sura ner sig och tolka det på dåligt vis).

-make you´r choice, live or die!

Detta bevisar ju bara att jag är en clever brud som vill gå vidare, vill må bra & vill vill vill..

Jag mår bra, det är inte det jag sitter och skriver, jag mår bra!

Men vet alltför många stunder man inte gör det (jag är lindrigt utsatt).

Jag ser ändå ingen framtid i så jag lever nu, men vill ändå inte ändra.

Kanske är ändring bra i mitt fall.

En mycket klok kvinna sa till mig i dag:

E jag längtar tills den dagen jag får höra dig prata, se dig agera på ett sånt sätt som du hatar att folk gör. Gentemot sin livskärlek menade hon.

Jag kunde inte annat än att skratta och hålla med.

Det ska bli kul. Mycket rogivande för att vara exakt.

Kanske är jag lika envis & dumskallig när jag blir gammal som jag är nu.

Det vore ju bra tragiskt, jag är immun nu & kommer att fortsätta att vara det.

Dock inte mer tragiskt än..........juste.

Jag ska skriva en bok. En bok om alla mina funderingar & tankar som jag har & haft.

Jag ger upp, det blev ett konstigt inlägg om konstiga funderingar som inte riktigt ville uttrycka sig ordentligt. Ibland blir det så, jag delar med mig ändå i brist på annat blogginlägg.

Ps. Fuck you right back, who´s the bitch now?!