-En ängel flög förbi.
-Aldrig ska jag sluta älska dig.
Yes, haft en mycket tung dag med många värmande ord. Många tårar, fler än beräknat. Hjälplös tröst utan dess like, Gamla ansikten blandat med nya. Hur säger man farväl? Vad säger man? Ses vi igen? Tack för glädjen? Kan ha varit mest tårfyllda, mest känslosamma och finaste begravningen någonsin. Du är värd det, och du är otroligt saknad, av mig och väldigt många andra. Man får nytt perspektiv på livet i den stunden. Man ser gråtfyllda ansikten som man aldrig sett dom förr. Personer man älskar lider av att ta ett förevigt(?) farväl. Det smärtar. Det gör ont. Man kanske tillochmed bryter ihop. När en av dom starkaste (enligt mig) personerna säger i kyrkraden -nej jag klarar inte det här, då förstod jag att det är en knock out. Tack för den finaste stunden och värdigaste slutet någonsin. <3
Imorgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar