Det är fan spooooky.

Man kan bli älskad av få men hatad av fler.

Stilla natt.

-En ängel flög förbi.
-Aldrig ska jag sluta älska dig.

Yes, haft en mycket tung dag med många värmande ord. Många tårar, fler än beräknat. Hjälplös tröst utan dess like, Gamla ansikten blandat med nya. Hur säger man farväl? Vad säger man? Ses vi igen? Tack för glädjen? Kan ha varit mest tårfyllda, mest känslosamma och finaste begravningen någonsin. Du är värd det, och du är otroligt saknad, av mig och väldigt många andra. Man får nytt perspektiv på livet i den stunden. Man ser gråtfyllda ansikten som man aldrig sett dom förr. Personer man älskar lider av att ta ett förevigt(?) farväl. Det smärtar. Det gör ont. Man kanske tillochmed bryter ihop. När en av dom starkaste (enligt mig) personerna säger i kyrkraden -nej jag klarar inte det här, då förstod jag att det är en knock out. Tack för den finaste stunden och värdigaste slutet någonsin. <3

Imorgon är en annan dag.

2012.

Imorgon är en ganska så viktig dag.
Jätte viktig för att vara exakt.
Håll nu tummarna.

JAG DOG.

Ett sms som löd:
-Ska vi se 50 den 28 oktober;)?

Jag dog...Jag svär, mitt hjärta stannade i flera sekunder och många hundradelar.
Jag slutade andas,slutade tänka på wordfeuds svåraste ord, sket i vem som skrev något på chatten på fejjan totalt SKET i att jag inte vet vart jag annars skulle kunna befinna mig den 28oktober...

jag trodde hon drev. Får ett till sms som löd:
-hej, vill ni med å se 50cent fredagen den 28oktober i Sandviken?.

Mitt svar::
-NI??

(ordet ni används bara om man pratar om mig & Astrid, det ska stå klart i stjärnorna, det var jag noga med att poängtera innan jag ens hade svarat JAAAA det vill VIIII skiter i vad VIIII:et står för egentligen för VI vill...Alla dagar i veckan vill VI..)

När jag sedan fick reda på att det var massutskick blev mitt självklara svar:
-Ajjaaa count me in man vill ju inte va nån windowshopper;)..

Såååååååå kanske att jag får se mitt frikort inom snar framtid.

Man ska inte behöva.

Man ska inte behöva vara rädd för något som man inte ens kan erkänna att man är rädd för.
Så jag trotsade alla regler & gick ut i natten.
Det duggade & jag var ilsket trött...
Trött på alla trakasserier, trött på att någon som du ens får existera.
Jag gick ut.
Hjärtat pumpade av adrenalin.
Jag gjorde mitt budskap väldigt klart.
Och voila jag tror det funkade.

Mitt hjärta drog en lättnadssuck.

Jag gjorde ett val, redan igår kväll..Sovit som en gammal kossa, vridit, vänt och svettats..Jag hade bestämt mig. För alltid hade jag bestämt mig..
Jag Bangade, så jävla hårt och vilket fail!
Jag kände mig så misslyckad som människa...
Men då kom vändningen, som gjrode att jag började känna igen mig själv igen jag ringde ett telefonsamtal. Det varade i drygt 8 miniuter...Att något som kännts så jobbigt i så lång tid kunde ta mig 8 minuter att bli kvitt..tack Emmy!

I´m in the mitten..

Hur jag än gör, hur jag än vrider & vänder på steken så står jag ändå handfallen i mitten med halvöppen mun, förvirrade ögon och hjärnsnurret gör mig yr. Jag vet inte vad, hur, varför, vem eller när?!..Jag vet ingenting..Vill jag veta?

Dom säger att man inte kan älska andra förrän man älskar sig själv. Gäller detta sammalika?..kan jag inte få något besked förrän jag själv vet?. If thats the case är jag nog körd. Så inihelveteslångt ner i botten är jag körd. JAG VILL INTE!.
Kanske är det därför det finns platser som blir min tillflyktsort?Är det bara därför jag beger mig till sådana platser?..

Vet ni vad?, jag ska ordna upp det här, ordna upp mitt liv. Det ska bannemig få bli ordning på mig nån jävla gång också..Bära eller brista?!
Brista med mest sannolikhet men då får jag ialf lätta på hjärnsnurret en sväng & dra. Fly eller illa fäktas, jag flyr!..med all säkerhet. & förlåt mig för det vännen men jag flyr.

Ps. Sommarflört?..njee årsflört snarare..